Tyst som i graven

Såg faktiskt fram emot att vara ensam ett dygn när alla mina grabbar for på läger.

Det höll i sig i ungefär 5 timmar......

Det är SÅ jäkla tyst!!!!

Bara Algots snarkningar som emellanåt bryter tystnaden.

Tröttnade på alltihop och gick och lade mig. Har en riktigt bra bok som lätt slår ihjäl några timmar.

Det finns dock ett litet störningsmoment. Nämligen en hund som längtar extremt mycket efter sin husse, och därför oavbrutet springer upp och ned för trappan och gråter efter "pappa"

Imorgon ska jag iväg på fikadejt på förmiddagen - ska bli ytterst trevligt och fantastiskt skönt att träffa "litte fölk"

Kvällens läsning - rekommenderas starkt liksom Anna Gavaldas andra böcker.

Aldrig ensam

Trots alla dessa långa tråkiga vardagar när jag är själv härhemma har jag det bästa sällskapet som finns. Min gamla Algot finns hos mig i vått och torrt

Jag får väl göra ett försök.......

Det här med bloggeri är väl inte helt min grej, men det kanske ändras......
Har två töliga dagar framför mig. Resten av familjen - bortsett från hunden är på läger. Har egentligen en jäkla massa projekt, men en helgipsad underarm är det mesta väldigt krångligt, eller helt ogenomförbart. Och sedan har ju min läkare sagt att jag inte ska göra nåt alls. Men hur jävla svårt är inte det med familj, hus och hund.......